Tillfälligt avbrott och naturmuppism
Jag måste börja med att ursäkta frånvaron av alster den senaste månaden. Många andra sysslor har kommit i vägen - bl.a. projektarbete, skola över huvud taget (vilket roligt uttryck), söka jobb, stressa sönder mig själv med miljöråd och att hinna med alla mina kära vänner. Vad jag avskyr samhället och dess normer. Bered er på ett inlägg, som kanske egentligen borde ha publicerats på ekohumanist, men eftersom den är sedan länge inaktiv får det bli här.
Kan man inte bara ställa sig utanför normen? Måste man utbilda sig, skaffa pojkvän, jobba, sedan famlij et cetera? Vad händer om man inte vill allt detta (fast egentligen vill jag ju det)? Blir man en "loser"? Kommer det ena med det andra?
Jag vill inte inse om tio år att hela mitt liv är inrutat. Men samtidigt... Vi människor är bra på att drömma och fantisera. Vi ställer oss frågan "Kan jag ställa mig utanför normen?". Redan där ser vi drömmar gå i kras. Vem är det egentligen som står utanför normen idag? De utan arbete, familj, utbildning? Uteliggare, lodisar, alkisar, losers?
Detta leder till en följdfråga: Kan man ställa sig utanför normen, men ändå vara en del av samhället? Eller går dessa hand i hand?
Det är nog viktigt att hitta likasinnade, annars känner man sig nog fången. Det är också extremt viktigt att man lyckas se bortom sig själv, bortom normen, även om man inte står utanför den. För vad säger samhället idag? Du ska se ut såhär och såhär, du ska köpa detta och detta, du ska göra si och så. Klassas man som excentrisk naturmupp om man inte gör det där? Fram tills alldeles nyligen har den excentriska naturmuppismen skrämt mig - jag har velat vara sådan, men inte vågat för min skull och för min familjs och alla människor man känner. Men så tänker man "Vad i hela helvete är det att vara rädd för?!". Jag insåg att jag hindrar mig själv från att tänka bortom normen. Och att inte kunna tänka bortom normen är att inte kunna förändra sig.
Jag har ett recept på välmående excentrisk naturmuppism:
-> 1 del inspiration
-> 1 del mod
-> 1 del likasinnade
-> 1 del positivitet
-> 1 del förmåga att tänka bortom normen
Blanda först förmågan att tänka bortom ramen med likasinnade och låt jäsa tills det känns bra. Blanda sedan ihop inspiration, mod och positivitet i en annan bunke. Rör sedan ned blandningen i den jästa degen och knåda ordentligt. Grädda i luften i valfri tid. Åtnjuts med sällskap och en varm sommarbris!
Dagens boktips: Läs inte Och fjättra Lilith i kedjor. Det var mig en knepig och platt bok.
Dagens musiktips: Another One Bites the Dust - Queen. Man vill bara ställa sig upp och dansa.
Dagens filmtips: Die Fette Jahren Sind Vorbei - bäst!
Dagens visdomsord: Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit.
Kommentar: Vilket rus pratar man om? Alkohol? Another One Bites the Dust? Coca-cola?
Vi synes, govänner!
Tack för att du klarar upp sådana här saker för mig, Sara. Dock är jag just hemkommen från Jysk, och såg inga krukkor där. Men det kan ju hända att de redan tagit slut. Billig arbetskraft, som krukkor säkert kan stå för, är ju alltid populärt.
I framtiden kommer alla villja stå utanför normen, ingen kommer villja vara som alla andra. Det har redan börjat, se på emos! Fast de gör det på lite fel sätt med att sitta i skuggan under kyrkomuren och röka cigg. Mer naturmuppar röstar jag på!
Jag hoppas att jag kan bidra lite till din del likasinnande :)
en översättning på ordspråket kanske, det är fler än malin som läser din blogg ;) ett mkt bra inlägg min lilla muppis (sött). jag är med dig på att stå utanför normen :) har funderat på det fär med att leva i ett kollektiv med någorlunda likasinnade, lr iaf människor man kan diskutera med.. vf blev det omodernt?! jag tror att har man bara några vänner som stöttar en så kan man skita i resten av världen! ska vi bli självförsörjande bönder och aldrig skaffa pojkvänner? ;) innan såg jag en man på tvn som bott i en husbil i 17 år bredvid loch nesssjön och spanat efter djuret.. han verkade faktiskt väldigt normal :P
Malin: Ja, tyvärr var de redan slut. Folk kunde inte motstå frestelsen att köpa några krukkor.
Kerstin: Dock är emos inga utanför-ramen-stående. De vill folk att tro att de står utanför ramen, men de är lika inskränkta som alla andra. Och självklart är du inspiration, Kerstin! :D
Sarah: Jag tycker verkligen att vi ska ställa oss utanför normen. Men får man ha ett jobb då? Jag är kluven, som alltid ;) Ja, bara för att man ägnar sig helhjärtat åt något behöver väl inte det betyda att man är knäpp ;P
