i konstens namn

Nu har jag utsatt min arma skuldra för denna vackra och plågsamma konst. Jag har komponerat tatueringen själv, klippt, tagit bort, lagt till, färglagt, ritat, och gjort allt detta i det enklaste och mest användbara ritprogram som finns: Paint! (En eloge till Paint!)
I alla fall så blev jag nöjd. Tatueraren, Tor-någonting, var jättetrevlig och schysst. Pappa tatuerade sig också - ett litet flummigt yin-och-yang-tecken på armen.
Min lillasyster tog kortet och hon är väl inte den bästa fotografen i världen, men jag fixade till ljuset lite och så:

Jag har en absolut favoritkonstnär. Eller konstnärinna. Jag kan inte uttala hennes efternamn, så jag nöjer mig med förnamnet i tal. Nu var det ett tag sedan jag tittade igenom min 2007 års astrologikalender, och när jag städade häromdagen så låg den där nedtryckt i en låda! Jag var tvungen att sätta mig och titta på bilderna, föreställandes de olika zodiakerna.
Jag slutar aldrig hänföras av hennes skicklighet! Allt ser skrämmande verkligt ut, eller så nära det kan komma, med tanke på motiven. Det ser nästan datorgjort ut. Hon målar då i olja och jag kan ju direkt säga att hennes stil och talang hade inte gjort sig rättvisa i någon annan form.
Detaljerna och symboliken är helt och hållet uppslukande.

Tyvärr verkar det som om hennes hemsida är nedlagd. But I will bring you some of her work here instead: