Gazpacho

Jag kan inte riktigt uttrycka min kärlek nog till det här bandet.
En av deras absolut bästa låtar heter "Upside Down", men för att kunna förstå magin i det hela krävs det att man lyssnar på hela albumet i följd.







Recension - Into the Wild

Into the Wild är en verklighetsbaserad berättelse om den 23-årige Christopher McCandless, eller Alexander Supertramp, som ger sig ut på sitt livs resa. Efter att ha tagit studenten bryter han sig loss från sin destruktiva familj och donerar alla sina pengar till välgörenhet, klipper alla sina kort och lämnar sitt liv.

På vägen möter han många människor, och skapar relationer och intryck hos dem alla. Hans mål är att ta sig till Alaska och för att ta sig dit behöver han pengar. Han arbetar på en del ställen i väntan på våren, då han planerar att bege sig.

Väl i Alaska hittar han en "magisk buss", och bosätter sig där. Han möter fasor och lycka om vartannat och varje hinder han övervinner blir en storslagen seger.


Fotografiet är mycket vackert, och bara landskapen är rörande. De har lyckats fånga så mycket skönhet och känsla, tillsammans med en fantastisk och hjätreknipande berättelse, i en och samma film, vilket är alldeles underbart för ögat och sinnet. Musiken är otroligt passande och gör filmen ännu bättre, om möjligt.

Skådespelarna är lika fantastiska de. Emile Hirsch, som spelar huvudrollen, är lika övertygande som han är lik den riktige äventyraren. Alla gestaltar sina karaktärer ypperligt, de sorgsna, vars liv varit fyllda av tragedi, såväl som de, som njuter av livet i sin fulla glans.


Filmen är mycket filosofisk och det märks att det ligger mycket tanke i den, vilket det brukar göra i verklighetsporträtt. Den handlar främst om att finna lyckan i de mest simpla saker och att frigöra sig från kraven av samhället och alla normer.

Den är oerhört gripande och då man inser att det faktiskt har hänt på riktigt, vägrar den att släppa taget om en.



Lingvamorism

Jag och Malin, linguae amicarum reginae (?), har uppfunnit tre nya ord. Det var först senare vi insåg att det faktiskt fanns en engelsk översättning.

Lingvamorism - att älska språk (av latinets lingua, vilket betyder språk och amor, som betyder kärlek).
Därav följer också lingvamorist, som då skulle få betydelsen den som älskar språk.
Vårt första ord var lingvamik, som betyder ungefär språkvän (av lingua och latinents amicus, som betyder vän).

Det engelska ordet var linguaphile, eller något liknande. Letade efter ett svenskt ord, men hittade inget. Vi borde skicka in det till SAOL, Malin! (Inte för att jag är så förtjust i deras ordlistor, men själva akademin i sig är väl inget problem)

Vale, homines!

Bonsoir!

Jaha, en ny blogg? Från tjejen som hatar bloggkulturen? Jag säger då det.

Jag bara insåg att jag inte orkade skriva något mer på min gamla blogg. Den var full av pest och aggressivitet. Sedan blev jag så himla inspirerad av Malins språkblogg. Eller tanken om en i alla fall (den innehöll mest schlager ;)).
Så jag tänkte "Okej, vad tycker jag är intressant, som inte handlar om krig, miljöhot, svält, fattigdom, USA och andra världsproblem?". Och jag kom fram till något mycket enkelt - kultur! Jag är intresserad av film, musik, litteratur, språk, jag både skriver och målar själv. Så varför inte?
Om jag skriver något som inte relaterar till detta, dvs. något om hemskheter eller mitt eget liv, så får ni slå mig på fingrarna!

Denna blogg ska jag uppdatera i konstens namn! :P

RSS 2.0