Mitt hjärtas vackraste dräng
Med dig vill jag dö
Med dig vill jag sova
Av dig vill jag älskas,
himlarnas vackraste gåva
Du är min måne
Du är min stjärna
Du är min sol,
fackla och lanterna
Din röst är min vaggvisa
Dina ögon är min själ
Dina läppar och ditt leende
blir min Akilleshäl
Du är min vår i vintertid
Du är mitt ljus i natten
Du är min ängel i helvetet
och i öknen mitt vatten
Ändå lär jag dö ensam
och sova i enkelsäng
För av dig lär jag aldrig älskas,
mitt hjärtas vackraste dräng
Nu kan jag göra lite reklam för både Eddie Vedder (mycket talangfull musiker) och filmen Into the Wild samtidigt! Jag älskade musiken i den filmen, och sen fick jag den här låten av Sara. Så underbar! :)
Solen
Solen lyste på hennes ansikte och värmde henne intill hennes allra innersta - det här var livet, det var så här det skulle avnjutas, tänkte hon förnöjt, samtidigt som han satte sig bredvid henne, och han kunde inte heller sluta förundras över solens läkande krafter (i sitt stilla sinne tänkte han att de där antika grekerna inte var så dumma - deras solgud, Apollon, var även läkekonstens gud) och gav henne ett lika bländade leende som solen, varpå hon frågade mjukt vad han hade haft för sig denna tämligen sköna och lummiga dag, och han svarade henne att han och tre av hans vänner hade varit nere på stranden och tagit sig ett svalkande dopp - inte för att det hade hjälpt, ty runt middagstid hade det känts som om det vackra eldklotet på himmeln skulle steka dem, så till slut hade de tagit skydd i skuggan av träden i dungen bredvid floden, och efter denna redogörelse försjönk de i tystnad en stund, innan hon makade sig närmare, lade sitt huvud på hans hals och intygade med sin mjuka och melodiska röst att hur mycket solen än lyste, var den inget mot att se hans vackra anlete och leende.
The Wicked, the Slayer and Death
the Wicked slumbered
The claws of retribution
dug into the ground
-
The theft of his courage
was not to be ignored
and thus he slain
the filthy, little thieves
But the once so brave
did not recover his valour
His deeds did not
go unseen
For in the outlines,
the Wicked awaited
The claws of vengeance
dug into the earth
His name was
not to be spoken
And his heart was
not to be heard
The Wicked told the Slayer:
"You cannot win your
former valour back
by taking lives.
You are one of lore,
and thus you should know -
the slaying is mine
and mine alone.
Behold how Death
glares at your crimes.
You will soon be among
your kin, them demons"
And so the Wicked
laughed at the Slayer
And his laughter echoed
through the Valleys of Dust
But the Slayer kept
wondering why the world
is such an unfair place,
while Death dragged him
down to the deepest levels
of hell
.
