Lille Dorian
Nu är jag halvvägs på Dorian Grays porträtt och fänglsas mer och mer av denna beryktade och klassiska roman. Visst är språket vackert, men det är inte det som gör den läsvärd. Vad som gör den läsvärd har jag inte kommit fram till ännu.
Men jag tycker inte om detta oändliga bladder om en massa filosofiska frågor, som faktiskt är nästan totalt ovidkommande, helt individuella eller ytterst felaktigt besvarade. Jag avskyr Lord Henry - det är en man som, om han funnits i verkligheten, skulle väckt starka hatkänslor hos mig. Han är dock tydligen omtyckt i boken.
Men något som man märker, och som är väldigt komiskt, är att Oscar Wilde skriver väldigt bögigt. Han "anklagades" ju också för att vara homosexuell.
"Lord Henry betraktade honom med en känsla av utsökt njutning. Så olik han nu var
den blyge yngligen han mött i Basil Hallwards ateljé! Hans natur hade utvecklat sig
som ett blomster, hade frambringat blommor av scharlakansröd lidelse. [...] Han
bärgade skörden redan i vårens tid. Ungdomens kraft och lidelse fanns redan inom
honom, men en gryende medvetenhet började skönjas. Det var en njutning att iaktta
honom. Med sitt ansiktes skönhet och sin härliga själ var han en skapelse att beundra."
En homofob (syftar då på resten av hans samtida medmänniskor) hade aldrig uttryckt sig så.
Vi får se vad bokens kvarvarande sidor döljer, och om de är läsvärda eller också fyllda till bredden med filosofiskt bladder.
Ciao!
Men jag tycker inte om detta oändliga bladder om en massa filosofiska frågor, som faktiskt är nästan totalt ovidkommande, helt individuella eller ytterst felaktigt besvarade. Jag avskyr Lord Henry - det är en man som, om han funnits i verkligheten, skulle väckt starka hatkänslor hos mig. Han är dock tydligen omtyckt i boken.
Men något som man märker, och som är väldigt komiskt, är att Oscar Wilde skriver väldigt bögigt. Han "anklagades" ju också för att vara homosexuell.
"Lord Henry betraktade honom med en känsla av utsökt njutning. Så olik han nu var
den blyge yngligen han mött i Basil Hallwards ateljé! Hans natur hade utvecklat sig
som ett blomster, hade frambringat blommor av scharlakansröd lidelse. [...] Han
bärgade skörden redan i vårens tid. Ungdomens kraft och lidelse fanns redan inom
honom, men en gryende medvetenhet började skönjas. Det var en njutning att iaktta
honom. Med sitt ansiktes skönhet och sin härliga själ var han en skapelse att beundra."
En homofob (syftar då på resten av hans samtida medmänniskor) hade aldrig uttryckt sig så.
Vi får se vad bokens kvarvarande sidor döljer, och om de är läsvärda eller också fyllda till bredden med filosofiskt bladder.
Ciao!
Para Pensar
Postat av: Sara (firren)
Hahha, läser Mrs Dalloway och hon är typ bisexuell. :P har hälften kvar i min, när ska den vara klar? min bok är helt ok, men fattar inte varför alla "gamla" författare ska envisas med att alla detaljer och beskrivningar ska vara så jäkla långa. :P
Postat av: Sara
Nej, jag vet. Så är det precis i min bok :P
Ping!
