En/ett publik bar
Den kom till under en latinlektion, när jag och Malin började prata om att res publica måste ha blivit till republik. Konversationen som följde:
S: "En publik bar!"
M: "Va?"
S: "Det är dubbeltydigt!"
M: "Ja... Nej, vänta! Det är tretydigt!"
När vi skulle förklara för de andra, gick det även upp för oss att de fanns en fjärde, om än diskutabel, tolkning.
Och sedan idag, på vägen till filosofin, berättade Malin att hon hittat ytterligare en betydelse. En femtydig fras! Jävligt häftigt, faktiskt. För språknördar, då.
Om man skulle ta och förklara innebörden, för er som inte lyckats hitta fem olika:
1. En publik bar = ett allmänt ställe där man dansar och dricker
2. En publik bar = en folkmassa, som tittar på ett spektakel, bär någonting
3. En publik bar = en bar som liknar en pub
4 ...en publik bar = som en del av en sats, som föregås av exempelvis "Jag såg...", och syftar då på en naken publik
5. Ett publik bar = ett lik på en pub, som bär något
De två sista är väl rätt skeva, men det finns inget språkligt fel i dem! Oj oj oj, Malin. Vi är fanimej kreativa.
.
Tillfälligt avbrott och naturmuppism
Jag måste börja med att ursäkta frånvaron av alster den senaste månaden. Många andra sysslor har kommit i vägen - bl.a. projektarbete, skola över huvud taget (vilket roligt uttryck), söka jobb, stressa sönder mig själv med miljöråd och att hinna med alla mina kära vänner. Vad jag avskyr samhället och dess normer. Bered er på ett inlägg, som kanske egentligen borde ha publicerats på ekohumanist, men eftersom den är sedan länge inaktiv får det bli här.
Kan man inte bara ställa sig utanför normen? Måste man utbilda sig, skaffa pojkvän, jobba, sedan famlij et cetera? Vad händer om man inte vill allt detta (fast egentligen vill jag ju det)? Blir man en "loser"? Kommer det ena med det andra?
Jag vill inte inse om tio år att hela mitt liv är inrutat. Men samtidigt... Vi människor är bra på att drömma och fantisera. Vi ställer oss frågan "Kan jag ställa mig utanför normen?". Redan där ser vi drömmar gå i kras. Vem är det egentligen som står utanför normen idag? De utan arbete, familj, utbildning? Uteliggare, lodisar, alkisar, losers?
Detta leder till en följdfråga: Kan man ställa sig utanför normen, men ändå vara en del av samhället? Eller går dessa hand i hand?
Det är nog viktigt att hitta likasinnade, annars känner man sig nog fången. Det är också extremt viktigt att man lyckas se bortom sig själv, bortom normen, även om man inte står utanför den. För vad säger samhället idag? Du ska se ut såhär och såhär, du ska köpa detta och detta, du ska göra si och så. Klassas man som excentrisk naturmupp om man inte gör det där? Fram tills alldeles nyligen har den excentriska naturmuppismen skrämt mig - jag har velat vara sådan, men inte vågat för min skull och för min familjs och alla människor man känner. Men så tänker man "Vad i hela helvete är det att vara rädd för?!". Jag insåg att jag hindrar mig själv från att tänka bortom normen. Och att inte kunna tänka bortom normen är att inte kunna förändra sig.
Jag har ett recept på välmående excentrisk naturmuppism:
-> 1 del inspiration
-> 1 del mod
-> 1 del likasinnade
-> 1 del positivitet
-> 1 del förmåga att tänka bortom normen
Blanda först förmågan att tänka bortom ramen med likasinnade och låt jäsa tills det känns bra. Blanda sedan ihop inspiration, mod och positivitet i en annan bunke. Rör sedan ned blandningen i den jästa degen och knåda ordentligt. Grädda i luften i valfri tid. Åtnjuts med sällskap och en varm sommarbris!
Dagens boktips: Läs inte Och fjättra Lilith i kedjor. Det var mig en knepig och platt bok.
Dagens musiktips: Another One Bites the Dust - Queen. Man vill bara ställa sig upp och dansa.
Dagens filmtips: Die Fette Jahren Sind Vorbei - bäst!
Dagens visdomsord: Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit.
Kommentar: Vilket rus pratar man om? Alkohol? Another One Bites the Dust? Coca-cola?
Vi synes, govänner!
Problem med particip...
Så om man ska ta ett deponensverb i particip, blir det andandes. Det borde väl bli så? Men s:et i exempelvis sjungandes bildar väl inte passivum? Det är snarare någon sorts gerundium. Eller vafan!
Det är så sällan man behöver använda deponens i particip, but I want my facts straight. Hjälp mig, Malin!
Btw. Depeche Mode spelar på Arvika i sommar. Och Metallica på Sonisphere. Jag har inget jobb. Jag vet inte hur detta ska gå.
Ciao! Hyvä yötä!
Skivsläpp
Två av mina favoritband släpper i vår nya plattor! Jag längtar!
- Gazpacho - Tick Tock (15:e mars) ---> Gazpacho World
- Depeche Mode - Sounds of the Universe (12:e april) ---> depeche mode dot com
När man ändå pratar om skivsläpp kan man ju nämna Bruce Springsteens nya - Working on a Dream. Lyssnade lite halvt på den häromdagen. Fastnade för "Outlaw Pete", men det var bara för att den låter nästan exakt som "I was made for loving you"! Trodde att det var den först, men icke. Sedan föreslog jag att han kanske hade lånat och betalat för det, men pappa sa att Bruce Springsteen samplar minsann inte. Men det låter seriöst som den... Lyssna själva. Man hör det genom hela låten, men någon minut in har de ett instrumentalt stycke. Det var det jag hörde första gången...
.
Valerie's Friend
Buenos días!
Hoy quise escuchar a Gazpacho y pensé que todo el mundo iría escucharlos también. No es la sopa, Gazpacho, pero el grupo de música. Les amo. Pero mi canción favorita es "Massive Illusion", pero no pude encontrarlo.
Hic sunt Gazpacho:
Y, Regina Noctis, si qiueres, puedes traducir las phrases latinas. Ningún va a hacerlo sin embargo.
.
Nytt och fräscht
Det är ju helt underbart att det går mot ljusare tider, även om det är molnigt mestadels. Och eftersom allt blir ljusare, kunde ju inte jag ha kvar min blogg i en deprimerande svart design! Svart i all sin ära, men nej, det fick vara nog. Så en ny design, som det kommer att putsas på lite framöver, har nu installerats. Det dumma är att en blogg ser olika ut på alla datorer. Något som ser jättesnyggt ut på min dator, kan se helt puckat ut på någon annans.
Ville också bara påpeka att detta var tämligen en dag i konstens namn. Jag började dagen 08.10 med latin b, fast med a-arna (komplicerat, orkar inte förklara). Eftersom Johanna hade kopierat upp Bayeuxtapeten på ett knäppt sätt, fick jag skriva ett kapitel 13 i textboken! Wei. Julia och hennes Bellus Licinius Pescennius kommer att leva lyckliga i alla sina dagar!
Sedan var det dags för filosofi b. Gick in i en miniargumenation om estetisk filosofi, om vad som är vackert och vad som säger att något är vackert. Dock kände jag att mina argument inte höll ordentligt - jag var inte tillräckligt logisk i mina resonemang. Jag är av åsikten att man först måste begrunda ett ämne, för att sedan kunna ge sig in i en djupare diskussion. Annars är det lätt att man är just ologisk eller säger någonting man inte alls tycker. Tricky...
Och återigen latin b! Nu hade Johanna fixat Bayeuxtapeten, så den fick vi arbeta med. Många "Hic est Harold" och "Hic est dux Wilelm". B-tapeten är alltså den sjuttio meter långa tapet, som broderats över slaget vid Hastings 1066.
Sedan var det dags för spanska. Åh, så (inte) underbart! Skrev en mycket komplicerad mening med två bisatser som krävde konjunktiv. *Stolt*. No creo que quiera que vengas. Stylish.
Och sist, men inte minst, DRAMA! Tjoho! Övade låg- och högstatus igen. Mycket intressant. Påpekade för Magnus att det heter "SKAR" och inte "skärde". Urk. Är man nitton borde man la fan kunna prata ordentligt?
Och nu skrev jag faktiskt vad jag hade gjort idag. Hemska tanke. Men i ett syfte. Latin, filosofi, latin, spanska, drama.
(Förutom Regina Noctis, som inte får avslöja ;))
.
Drama!
Kände bara att jag var tvungen att lägga ut samma bild, fast i ensamhet den här gången. Satt och tittade på den och den är bara.... wow. Tack som fan, picnik! (väldigt bra "program", btw)
Och kände också att jag var tvungen att nämna dagens dramalektion. Drama drama drama! We're gonna be drama queens when we're done!
.
Angel of Death in Converse
.
Inheritence
Första boken, Eragon, är en bra bok. Jag läste den första gången för några år sedan, och då blev jag eld och lågor. Så spännande! Som ung fantasynörd var det precis vad jag letade efter. Christopher Paolini började skriva den när han var femton, och det märks. Den är mycket enkel och inte särskilt filosofisk och djupgående. Men en bra bok ändå.
Andra boken, däremot. Oj oj oj... Den är bra. Riktigt jäkla bra. Nu märker man att Paolini har utvecklats enormt i sitt skrivande. Det kan också vara så att jag läste den andra på engelska. En parentes är att jag har kommit på att man ska läsa böcker på originalspråket, såvida man nu inte kan språket i fråga.
Eldest är en djup beskrivning av något som lika väl skulle kunnat vara verklighet. Det är det som är så läskigt. Allt är vetenskapligt förklarat, till och med magi, med en filosofisk touch. Den behandlar allehanda moraliska frågor, och känns inte längre som en typisk generationsroman.
Har nu börjat läsa första delen i tredje boken, Brisingr (självklart på engelska), och förväntar mig något bortom det vanliga. Tredje boken blev nämligen så tjock att han var tvungen att publicera den i två delar. Andra är inte utkommen än.
Tyvärr är det ingen fantasynörd som läser min blogg, så det känns som att det här inlägget var ganska onödigt, men jag ville bara försvara Eragon lite. Han är en bra kille :)
Och, självklart, en bild:
.
Nu var det dags igen...
Jag tycker inte att man kan vara totalt etiskt egoistisk. Oftast är de egoistiska handlingarna inte till för att tjäna andra människors välmående, men det blir som någon sorts omvänd etisk universalism. Att hjälpa en tant över gatan är ju bäst för tanten, men man mår ju själv bra av det (såvida man inte blir påkörd eller något annat ironiskt). För väljer man att exempelvis äta upp en hel tårta själv, utan att dela den med sina vänner får man ju jättemycket njutning själv. MEN! Att äta upp en hel tårta själv utan att dela med sig, har tre uppenbara bieffekter: a) man mår antagligen väldigt illa och vill spy, b) man blir tjock och det är ju farligt för ens hälsa, och framförallt c) många skulle nog få dåligt samvete av att inte dela med sig till sina vänner. Och när man har dåligt samvete mår man dåligt, och det är ju knappast njutning? Att då dela med sig och ändå njuta är väl det ultimata = jag tänker först och främst på mig själv, men en god bieffekt är att mina vänner också mår bra.
Säg gärna emot mig. Jag orkar inte tänka för att hitta något motsägelsefullt i min redogörelse.
En bild också:
.
